Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begående tillgängligare och mera beqvämt. Edra underdåniga
tjenare: Axel, Bernhard, Carl» – Brefvet
förseglades med en knappnål och lemnades till lilla Lovis,
hvilken en stund derefter kom förstulet löpande och berättade,
att allt aflupit lyckligt, och hennes nåd ingenting anat.
Nu blef det på båda gårdarne ett arbetande, hyppjande,
bultande, passande, märkande, stökande, rådslående,
hviskande, skrattande, knackande, putsande, hvilket knappast,
om ej vid någon kröning, egt sin make. Fröknarna måste
stjäla sig till sina öfverläggningar. Sålunda en svårighet
mer. Officerarne satte genast sitt åtag i verket. Ingen kanel,
peppar, ingefära eller dylikt, blef på två dagar stött hos
majoren; man åt mjölken utan ingefära och munkarne sockerlösa,
emedan allt, hvad mortlar nämdes, begagnades till fyrverkeriet,
hvilken stötning verkstäldes, för försigtighetens
skull, i ett gammalt aflägset vagnsskjul. Men riddarekläderna?
Ödet och lyckan kommo här till biträde. Majoren, som i
sin ungdom bivistat Gustaf III:s karuseller, egde ännu
i behåll några riddarerustningar eller rättare drägter, dem han
vid nämde tillfälle burit. Men han ville ogerna släppa dem.
Fänrikarne voro ej rådlösa och föreslogo att spela om dem.
Detta tog majoren på det ömma. Resultatet blef, att majoren
å sin sida spelade af fänrik Axel en frack, af Carl en vest och ett par permissioner af engelskt tyg; men fänrikarne af majoren de tre riddaredrägterne. Man var nöjd
å ömse sidor, hvilket var det bästa. – »Det är alldeles med
oss militärer, som med sagan om krukhoppan. Mat hafva
vi fått, dito granna riddarekläder, nu återstår, att vi också
hvar och en få oss en galant fästmö.»
Det skall jag styra om, sade Ödet, och skickade ut
sin kruka eller urna, och det följande skall närmare utveckla,
hvad som inträffade. Emellertid stöttes i mortlarne och
vid hvar fjerde eller femte stöt höll man upp och talade
om de vackra fröknarna. – »Det är förskräckligt,» sade
Bernhard, »hvad allting der är vackert (han menade hos
ryttmästaren), frun, systerdöttrarna, sjön, trädgården, nejden,
lilla Lovis, utom buffeln ryttmästaren, den tror jag vi ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
