Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framrulla på gården. Välkommen till baka, sköna engel,
välkommen, – glad, liflig och säll! Det är ju din
tjugotredje födelsedag; men en sådan man! Fy!
Innan jag går vidare, ser jag mig nödsakad att lemna
några upplysningar och skingra åtskilliga tvifvelsmål.
Mången torde fråga: »hur är det tänkbart, att ett så anständigt
tretal som edra fröknar, andra gången efter att hafva sett
de der mustascherade herrarne, på fläcken afgifva en
kärleksförklaring? Ni känner då allt för litet det qvinliga hjertat.»
– Förlåt mig, i det fallet tror jag, att man gör både det
vackra könet och mig orätt. Jag skall utveckla min åsigt.
Det är en gammal bekant erfarenhetssats, att hvad en
menniska ej dristat företaga sig, det har hon ofta mod
till, när det sker i förening med andra. Hur mången har
ej visat sig en hjelte spetsen för sin här, men en stackare
inför sin egen fru; varit den allra nyktraste inom sitt hus,
men den största drinkare utom; ej vågat röra en knappnål,
när han befunnit sig allena, men, kommen i hederligt
sällskap, brutit sig in i kyrkor, banker, slott och kungaborgar.
Hade Adam varit ensam i Eden, hvem vet, om han ej
ännu stått bi och besegrat frestelsen; men de voro två, och
dertill kom den tredje, och derpå var det bestäldt. Detta
är ett bland skälen. Jag vill tillägga, att det är med
qvinnohjertat som med vissa blommor, hvilka först efter
solnedgången utveckla sina förut tillslutna knoppar. Solen
verkar mera på mannen, stjernorna och månen mera på qvinnan.
Läggom härtill illusionen. Det vackra månskenet, promenaden
genom trädgården, der doftet af kaprifolier och andra
rosor trädde dem till möte, tystnaden och ändteligen de
unga älskarne icke i sina vanliga kläder, men i riddaredrägter.
Det var ej med simpla fänrikar, nej, det var med
riddare, de hade att beställa. Nu framträdde en mängd
gamla roman-idéer, ända från <sp>Lejonriddarne</<sp>> till Mazarino, och visade i sina speglar föremålen förtrollade.
Jag frågar på samvete, behöfdes väl mer än allt detta för
att aflocka en bekännelse, hvilken redan uppspirat i deras
inre? – Jag svarar med tryggt sinne: Nej!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
