Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej hvad jag bör tro, i fall man skall föreställa sig den
såsom någonting, hvilket hvarken går fram eller till baka.
Men dessa reflexioner låta nästan halft satiriska. Sköna,
qvinliga slägte! sådan är ej min mening, att fördöma eller
klandra. Din natur har en gång blifvit sådan, den är dig
gifven af en högre hand, och derföre är allt bra, som det
är. Likasom vår planet skulle vara högst illa belåten med
idel jord, mergel, blålera, röd och gul sand, utan vattnets
element, så vore vi männer äfven i ett högst beklagligt
tillstånd, utan qvinnans behag, rörlighet, känsla och skönhet.
Mannen älskar det stora, kraftfulla, vidt omfattande, dristiga;
qvinnan det nätta, harmoniska, milda, stilla och intagande.
Hvad hon säger vara angenämt, vackert, förtjusande, är det
icke alltid för mannen; ofta tvärt om. Lik vattnet är hon
lätt ledd i bäckar, kanaler och till tusen små hänryckande
afvägar; men hon fortlöper, vattnar, gläder, försvinner och
träder åter skimrande i dagen. Den ena minuten jublar
hon lätt och eterisk i höjden; ett ögonblick derefter, och
hon ligger försmält i gråt, i tusen skiftrika tårar på
blomsterkalkarne.
Hvad är nu qvinnan? Har läsaren härpå blifvit klokare
än jag, så är det väl. Hvarom vi emellertid komma öfver
ens, är, att hon förtjenar hela vårt hjertas dyrkan,
tillgifvenhet och kärlek.
Knappt hade Felicie återkommit till besinning, förr än
en beklämd ängslan lade sig på hennes hjerta. Hon
utgick i trädgården och stod der och gret för sig sjelf
så bittert. Dione, som blef henne varse, knackade på
rutan. Felicie bortorkade tårarne och låddes vara
sysselsatt med att afbryta några törnrosqvistar, med hvilka hon
äfven inkom. Ögonen syntes dock, ehuru hon sökte dölja
det, hafva gråtit; ty de liknade blommor, hvari ännu
upptäcktes spår efter den glittrande daggen.
Aftonstjerna! om ej förr, så måste du nu ställa till
rätta denna lilla disharmoni. Jag ålägger dig detta, så
mycket mer, som jag skrifvit ett poem om dig. Träd upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
