- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
III:303

(1875) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - De tre familjerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbleknad i jordens sköte, hvarifrån intet ljud, ingen stick
mera återklinga, ingen blick uppsändes. Här på detta rum,
der vid denna blomsterparterr sågo vi hvar annan första och
sista gången. En kall ishand lade sig emellan och
sönderslet bandet. Den ålskades hjerta brast, och jag stod ett
värnlöst, öfvergifvet och oskyldigt lam, till byte för den första
arm, som utsträcktes att fatta mig. Ja, det är förbi! Min
väg går igenom en nejd af klippor och tistel. Först i griften,
vid det lugna, stilla målet, skall hvilan och friden träda
mig till mötes.»

Sången tystnade. Då upplyfte hon småningom sitt
hufvud, liksom återkommande till sig sjelf. I samma
ögonblick framstörtar mot hennes famn det älskvärda sextalet.
»Välsigna oss,» är det gemensamma utropet från dem alla,
och det arma, öfvergifna hjertat känner sig än en gång
saligt deri att kunna göra andra lyckliga. Gåtan är
upplöst. De äro icke mera fremmande för hennes hjerta, dessa
af kärleken så ljuft, så huldt, så trofast förenade själar;
hon läser det i deras ögon, hör det framstammas af deras
läppar och bäfva i deras suckar. Nu uppstiger på den
lugna vattenspegeln, jublande och lyckönskande, i
fröjdefullt skimmer, solar och stjernor, jagande hvar andra, och
upplysa med sitt sken de blossande kinderna och de af
milda tårar fylda ögonen. Lyckliga minut, som fördelar
hvarje plåga, läker hvarje sår, rosenbekransar hvarje minne
och besår det kommande med glittrande stjernor, mellan
hvilka bevingade englar flyga med harpor i handen, då
hjertat får öppna hela svallet af sina känslor, rent, fritt och
otvunget; då allt sammansmälter i en gemensam kärlek;
dröj länge, ännu länge, innan du höjer din vinge till afsked!
Förbundet är knutet. Hur ljusnar icke östern! Tänder ej
dagen redan sin fackla; dunklet viker undan, skuggorna
sjunka ned i djupet, fridshelsande spela de första strålarne
på morgonrodnans kind! Det är kärleken, som kallat dagen
att bevittna den gemensamma glädjen. Min rol är slutad.

»Det är med oss militärer som med sagan om Krukhoppan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:29:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cfd/c0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free