Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid uppkomsten lagt ifrån sig i fönstret. En pipa tobak
var nu för tillfället hans högsta önskan, hvadan han till
magister Falallelej vände den frågan: »Har herr magistern
någon god tobak? Jag hade lust att smaka på den.» – »Åh
jo!» gaf adjunkten till svar, »om herr prosten behagar af
denna. Det skall vara af Svarta Husaren, den bästa.»
Prosten profvade, men rynkade på näsan. – »Det är
ju bara fusel, herrn brukar,» anmärkte gubben efter några
bloss; »den der kan ingen menniska röka utan att storkna.»
– Härvid ropade han i fönstret åt Greta att gå in i det
lilla skåpet och upphemta en ouppslagen kardus af Rödh
Rosen. Hon kom. Kardusen öppnades; magistern
anmodades att äfven stoppa sin pipa och profva. – »Nå,»
inföll gubben, »hvad säger herrn om den här sorten?» –
»Den är högst aromatisk,» svarade magister Fallalelej
under en bugning och ett lätt skrapande med högra foten;
hvarvid han gjorde en högst sirlig spottning med venstra
handen för munnen och näsan vänd mot kakelugnen. –
»Aromatisk!» mumlade gubben för sig sjelf och eftertänkte,
om icke i detta uttryck möjligen låge förborgad någon
kantianism, men hejdade sig, tog en gladare min och
fortsatte med en mildare röst: »då tobaken synes smaka, så
var god och håll kardusen till godo; men akta sig för de
Kantiska irrlärorna.» – »Befaller pappa något mer?» ljöd
en röst nära dörren. Gubben upplyfte nu sina ögon och
varseblef Greta, hvilken ännu stod qvar. – »Hvad i Guds
namn,» sade gubben, »står du der än? Laga dig ner i köket
till dina sysslor!» – »Ja, söta pappa lilla,» svarade Greta
och tillade, i det hon vände sig om: »hvad den tobaken
var aromatisk!»
Nu torde mina läsare förmoda, att med utblossandet
af den sista tobakshvirfveln också allt språk om kätteri
vore försvunnet. Men med ofvan nämda bokransakning
sammanhänger en annan tilldragelse, hvilken timade fem
dagar derefter.
I prostens hjerna omrumlade nemligen de kätterske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
