Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig redan stå på sin predikstol, och i en andaktsfull
hänryckning aftog han nattmössan, hopknäppte händerna, lyfte
blicken mot himmelen och bad tyst. Derpå utsträckte han
armarne, och, seende rundt omkring, hvart han vände sig,
sin församling med dess gröna ängar, mognande skördar,
trefliga hyddor, sorlande bäckar, frodiga hjordar, läste han
öfver henne välsignelsen, blickade än en gång mot rymden,
satte på sig nattmössan och slog igen fönstret för att nedgå
och utdela anordningarna för dagen.
Greta förständigades medfölja till kyrkan, äfvensom
adjunkten att förrätta altartjensten; drängen att i sjön tvätta
ren schäsen och syna skrufmuttrarne, smörja hjulen och
skura messingsselen. Sjelf påtog han sig den största
prestkragen och stod så förnöjd på sina ben, när han vid
märkningen mellan sin och Olai Petri krage, hvars porträtt
hängde på väggen, fann endast en half tums skilnad. Mot
klockan 9 uppkom den ena efter den andra af tjenstfolket
med begäran att få gå till kyrkan. Denna ovanliga håg
till uppbyggelse, hvilken annars lät förspörja sig blottt jul,
påsk, pingst och midsommarstiderna, både smickrade och
uppeldade gubben. Ogerna ville han neka, men också ej
tillåta, att de nödvändiga sysslorna eftersattes. För den
skull kallades Greta till rådplägning, och, då hon upplyste,
att det kunde gå för sig, gaf gubben sitt bifall, men med
tillägg, att ingen måtte drista sig taga genvägen öfver
kornåkern bortom hagen och nedtrampa säden.
Rätta orsaken till detta kyrkspring var dock ej att söka
i fikandet efter att höra prosten predika, men i hoppet att
få höra magister Falallelej messa. Saken var den. Ett af
tjenstehjonen, Maja, hade liktidigt med prosten, just som
solen höll på att utösa sin första ljusbalja öfver jorden,
uppstigit för att äfven i sin tur utslå sitt ämbar, N. B. i
grishon vid ladugården. Under vandringen förbi magister
Falallelejs fönster, hvilket stod öppet, hade hon hört honom
på det ljufligaste messa. Detta satte henne i en fullkomlig
hänryckning. En djup pigsuck uppsteg ur det
kopparbruna bröstet, och, under det hon med högra handen tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
