Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i så måtto öfverskrida prostens föreskrifter rörande
uppassningen, att Maja tillsades hjelpa magistern med
klädesborstningen söndagarne och, när vintern kom, med eldning;
2:o hade, trots gubbens förmaning, Gretas garderob
undergått en och annan förändring, förnämligast en
nankinsklädnad, hvars lif en morgon klockan tre uppsprättades för
att omgöras till likhet med hvad som brukades, det vill säga,
efter samma modell, som landtjunkarens äldsta dotter Karin;
3:o hade magisterns middagsbränvin (prosten egde nemligen,
som sagt är, en flaska för sig) undergått den förbättring,
att, i stället för att vara försatt med rönnknopp, enligt
gubbens förordnande, lades nu deruti litet kummil och
pomerans, jemte tre stora nypor socker samt en jungfru
honung; 4:o hade Greta i rummet innanför köket i så måtto
ombytt plats, att hon, i stället för att hafva den samma vid
fönstret, som lemnade utsigt åt åbrodden, salvian och
levkojorna, nu utvalde sitt högsäte vid det, som vette åt
adjunktens lilla byggning. Skälet var, för att något litet
profitera af magistens flöjt, hvarpå han vanligtvis blåste en
stund på aftnarne, 5:o hade Greta låtit afnafsa vingarne på
hönsen, emedan de stundom plågade ha den ovanan att
flyga upp och sätta sig i magisterns fönster, ja till och
med spatsera in i kammaren, då ingen var der; 6:o hade
ladugårdspigan blifvit tillsagd, att om söndagsmorgnarne
ej förr än bortåt åtta gifva de beklöfvade mat, emedan
magister Falallelej af det oupphörliga gnällandet och skriket
kunde finna sig störd, då han på morgonqvisten gick och
mediterade på sin predikan; 7:o men det anförda kan vara
nog. Den sjunde dagen var ju en hvilodag; blifve då ock
den sjunde punkten en hvilopunkt!
»Herr magister! tag och rid vall med kronofogdens
hästarn, sade gubben en dag till sin medhjelpare. Orderna
låta visserligen stränga i nutidens öron; vi anföra dem
också till tröst och lisa för våra nu varande adjunkter, som
äro befriade både från att rida vall och elda sina
kakelugnar. Saken var den: På morgonqvisten kom kronofogden
spännande i en trilla, hvilken egentligen utgjorde ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
