Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den höga gästens annalkande, och, för att ha allt i
ordning till dess ankomst, öppnade han något litet på dörren.
»Uff!» sade lord-mayorn och gjorde en stor sväng i
öfverhuset. »Uff!» sade ladyn i underhuset och tog ett par pas de
rigodon öfver tvärstockarne. I samma stund uppstöttes
dörren och, när de besagde djuren varseblefvo den briljanta
omgifningen, kraschanerna, de lysande banden, plymerna och
öfriga granlåter, togo de af förskräckelse ett högt språng
och nedstörtade pladask i strömmen. Hela hofstaten stod
förstenad. Något dylikt luftsprång hade man aldrig sett, ej
en gång vid baletterna i hufvudstaden. Man ansåg djuren
förlorade, så mycket mer, som nedanför låg en qvarn, emot
hvars hjul de säkerligen skulle komma att sönderkrossas.
Då hade en soldat, hvilken händelsevis nedgått till stranden
att med sin kopparflaska hemta vatten, den rådigheten att
kasta sig i och gripa om örat på den ena af äfventyrarne.
Som han var god simmare, kämpade han sig lyckligen till
land, oaktadt flodens forsande och den fyrbenade ladyns
motsträfvighet, hvilken i stället ville utåt strömmen. Sjelfva
lorden gick förlorad. Egaren, alldeles utom sig af
förtjusning öfver den visade manhaftigheten, förärade knekten till
arf och egendom den räddade engelskan. När soldaten
hemkom, sålde han henne åt rusthållaren, efter hvilken
auktionen nu skulle komma att hållas.»
Det var ej utan, att historien retade prostens
nyfikenhet. Efter en paus yttrade han: »Jag bekänner, att det
skulle vara artigt nog att lägga sig till denna persedel;
men jag afskyr alla auktioner, der man endast öfvar
slagsmål, dobbel och dryckenskap.» – »Åh! kom och följ med»,
tillade kronofogden. »Tillräckligt utrymme har jag på mitt
åkdon, och, hvad dobblandet beträffar, så måste de väl ega
någon försyn för presten och fogden. Se så, gör ej längre
några invändningar, annars reser jag min kos på fläcken!
Bifalles förslaget, så stannar jag qvar till middagen, och vi
resa strax på maten.» – »Nå, må göra! jag följer med,»
bifogade prosten, och, i det han bad kronofogden stiga in,
vände han sig till adjunkten, hvilken stod nedanför med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
