Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krumbugter föregingo å ömse sido, innan man kunde komma
sig å stad. Magistern ville vara artig och hjelpa mamsellen
upp, hon åter yrkade att få biträda adjunkten, som fått den
elakaste hästen att sköta. Ändtligen slutades
komplimenterna på det sätt, att Greta ledde sin grålle emot en
gärdesgård och kom på detta sätt utan svårighet på sin plats;
magistern band sin mot en hökärra och tog på kanten af
stegarne ett lätt och lyckligt språng upp på sin Rosinante.
Nu sutto de båda till häst; men härvid uppstod å nyo
bryderi, hvilken skulle rida först. Greta yrkade, att
magistern skulle visa vägen, han återigen påstod, det
höfligheten mot det täcka könet fordrade motsatsen, och de hade
visserligen ännu i denna stund icke kommit ur fläcken, om
ej en af kamparne, nemligen magisterns, gjort utslag i saken
och kastat sin ryttare i backen med sådant eftertryck, att
Gretas fåle skenade af det fortaste han kunde, ut genom
gårdsgrinden och så vidare fram åt vägen. Lyckligtvis
skadade sig ej adjunkten. Förargad och skamflat samlade
han alla sina krafter, svängde sig upp på sin grålle och
upphann snart mamsellen, hvilken ej litet gladdes, att faran
lyckligen var öfverstånden. Ridten saktades efter hand,
och fålarna gingo nu högst beskedligt. Magisterns
halmhatt med sin breda bräm flägtade upp och ned; sjelf satt
han på hästryggen som en mjölsäck och ryckte under tiden
på grimman alldeles som en fiskare, när han metar
strömming. Greta såg rätt behändig ut. Lockarne och de gula
banden på hatten fladdrade för vinden. Den hvita foten
framstack och beskref en snölinia öfver de gröna fälten.
Ridten försiggick utan några äfventyr. Hästarne lössläpptes,
tumlade sig i gräset, en svärm af flugor, trollsländor och
bi flögo dervid surrande upp, lärkan drillade öfver en
kornåker, dufvan vände den bländande vingen mot solen, en
svala tappade i brådskan sitt frökorn, hundarne stodo stilla,
en berghäll gaf ett skimrande återsken och utför spegeln
halkade ett litet löf, som hvirflande föll ned från en
närstående lönn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
