Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blomsterkedjor mellan de tvenne bärätande. Utgjorde rågen
den första virade länken, så kom den allra grannaste
väderlek och sken derpå. Med rågen sammanfogade sig hela
bondauktionen. Näst derpå följde ladyn och vid hennes
sida kronofogden, hvilka, likt tvenne balanseringsmaskiner
eller lindansare, satte kedjan i rörelse. Till slut slingrade
sig blåklinten och annat småkrafs.
Nu voro jungfrubären uppätna. Från dem föll ögat
på en mängd väpling, hvilken frodades nära åkerrenarne.
»Ack! den som kunde hitta sig en fyrväpling»! inföll Greta.
»Jag har mycket hört talas derom, men aldrig funnit någon.»
– »Icke heller jag,» genmälte magistern; »men vi kunna
ju försöka.» – »Blott vi ej dröja för länge,» anmärkte Greta.
»Jag undrar, hvad klockan kan vara!» – »Det skall jag
strax säga,» svarade adjunkten, hvarvid han uppdrog en
bred messingsring ur byxfickan, satte honom mot solen
och tillade: »hon är endast half eller på sin höjd tre qvart
till tio.» – »Då hafva vi ännu god tid,» vidtog Greta, och
i samma stund föll adjunkten på knä å en tufva för att
tropligtigast gripa verket an med letande efter den önskade
väplingen. I samma ögonblick föll äfven Greta på sina
knäskålar midt emot på en annan kullerstol, vi mena tufva.
Der stodo de nu på knä anlete mot anlete. Den blåa
himlapellen, uppburen af österns och vesterns genier, hvälfde
sig ren och molnfri öfver deras hufvud. Midt på stod
en guldsol, ett blixtrande Jehova, ett alltskådande öga
broderadt. Trastar och lärkor, dufvor och siskor sjöngo
förlofmidagssångerna, och på bergklippornas altaren
flammade dagens skimrande offerlåga. I blinken fattade Amor
sitt koger, tog en af sina hvassaste pilar och sigtade på
Greta. Pilen tog midt i venstra hjertkammaren, och en
djup suck flög ur hennes bröst. Genast sprang en ny pil
från kogret och sårade magistern, hvilken under ett sakta
»ack!» lade handen på bröstet och blickade uppåt, liksom
skulle han förstått sig på astronomi.
Nu börjades med all ifver letandet efter väplingen.
Man genomgick blomma för blomma, blad för blad. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
