Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Förlofningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
solsken, i köld och hetta, hemma och ute i socknen, min
morgon- och aftonpipa. Först gick min salig hustru bort,
nu går du och påminner mig, att jag snart skall komma
efter. Ja, ja! mitt gamla gråa hufvud bär härom vittne.
Bättre som bättre är, att du vandrat all verldens väg före
mig. Jag skulle ej gerna sett, att du kommit i elaka
händer, som behandlat dig hårdt och ovarsamt. – Härvid
lade gubben de brutna delarne från sig och borttorkade en
obemärkt tår.
Hvad som nu följde på den timade förlofningen, är
lätt att förstå. Den förde med sig det högtidliga
tillkännagifvandet. I denna akt och mening bjödos till följande
söndags middag alla grannar, med hvilka presthuset stod
på en förtroligare fot. De voro snart räknade och utgjorde
landtjunkaren med sin dotter, kronofogden med sin fru,
länsmannen med sin madam, för öfrigt socknens kyrkovärdar
med sina hustrur. Teckningen af den landtliga festen
förbigå vi och vilja derom nämna endast några ord. Vid
underrättelsen om förlofningen, hvilken skyndsamt spridde
sig kring församlingen, anlände på söndagsmorgonen en
mängd förningar till prostgården. Äfven Greta och adjunkten
blefvo icke låttlösa. Spånad af fine slag, väfnader så af
ylle som linne, med mera dylikt, förärades det trolofvade
paret. Högtidligheten var enkel, men värdig. På middagsbordet
prunkade den täcka törnrosen, som adjunkten, enligt
hvad läsaren torde påminna sig, erhöll af Greta och lät
förvara i en kruka med sand. Flera knoppar hade till och
med utvecklat sina blad. Gubben höll tal, dito kronofogden,
dito länsmannen.
Man tog sig till och med en liten svängom på
aftonqvisten. En hemlighet, hvarom läsaren tills nu varit okunnig,
måste jag fram med: den besagde landtjunkarens namn.
Han hette Liljekonvaljenstolpe och var far till den
grefve, hvarom läses i boken: Nahum Fredrik
Bergströms Ungdoms-fantasier. Hans förfäder hade vid
sitt adlande antagit namnet Liljekonvaljenstolpe efter den
vackra ön. Men, då man omtalar en hemlighet, hvarföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
