Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkgårdsporten ut på vägen, »hvad tror ni derom: kunna
de aflidne uppenbara sig för de lefnade?» – »Åter är ni,
min unge vän, på samma ämne. Är det må hända i anledning
af er dröm? Välan, jag vill då säga er, hvad jag för
min del tänkt eller rättare anat härom, på det ni må bli
rigtigt mätt på dylika betraktelser På den frågan: kunna
aflidne uppenbara sig för de lefvande, svarar jag med ett
bestämdt ja. De kunna, säger jag, det är en möjlighet,
ehuru det ej är sagdt, att så alltid sker eller skall ske.
Detta allt ligger inom ett högre område, dit vi ej kunna
intränga. Men att neka möjligheten, det vore att afsäga
sig sitt egande af ande och denna andes krafter, hvilka
enligt sin natur gå i oändlighet; det vore att trampa under
fötterna vårt hjertas ljufvaste längtan och hopp, slita
sambandet mellan tiden och evigheten, det närvarande och
tillkommande, det synliga och osynliga. Gifves det en
verkan uppifrån och nedåt, så måste det äfven finnas en
dylik nedifrån och uppåt. Det vore slutligen att förkasta
och såsom dikt anse all historia, alla ännu ovederlagda fakta
i hänseende till denna vigtiga fråga. På hvarje blad i
skriften talas ju såsom om någon ting giftet och säkert,
någonting klart och ovedersägligt, att det ej ens lönar mödan
tvifla derpå: att högre, osynliga varelser existera. Eller
kanske innefatta dessa berättelser endast fabler? I det fallet
har jag intet att invända. Då blifva äfven Gud, skapelsen
och vi sjelfva en oändlig ooh evig lögn. Jag sade, det
är en möjlighet, att varelser af ädlare naturer kunna
uppenbara sig; – dermed är icke sagdt, att andeväsenden
skola framställa sig för er eller mig eller någon annan
bestämd individ. I det fallet kan det gamla ordspråket
tillämpas, att dertill fordras, att man måste vara ett
söndagsbarn.» – »Ack! det är äfven jag,» inföll ynglingen med
synbar rörelse. – »Förlåt mig, ni missförstår mina ord.
Jag menar med söndagebarn icke att vara född på en sådan
dag; det kunna äfven Guntlack, Voltaire och Silfverjan hitta
på att vara; men dermed menar jag att vara ett söndagsbarn
till anden, till sinnet, till hjertat. Ty det rena kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
