Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha mycket välde öfver honom, och till hvilken han synes
sätta stort förtroende, kunde väl göra mig den lilla tjensten
och gifva honom en lämplig erinran vid passande tillfälle.
Besinna! han kan på det sättet en vacker natt sätta eld i
alla fyra hörnen på vår boning.» – Jag lofvade göra mitt
bästa, men tviflade på, att han vid sådana tillfällen skulle
låta rätta sig.
En afton, sedan vi arm i arm lustvandrat i det gröna,
förtäljde ynglingen för mig på hemvägen, att han efter cirka
8 dagar skulle på några månader resa bort. Han hade blifvit
bjuden till baron D– för att på hans landtegendom
tillbringa sommaren och der deltaga i åtskilliga musikaliska
tillställningar. Då aftonen ej var långt framskriden, ingingo
vi i den ännu öppna stadskyrkan. Solen var just i nedgången.
Hennes sista, varma strålar spelade på kyrkfönstren
och kastade sitt purpursken på törnekronan i koret, å den
der anbragta altartaflan. Ingen varelse befans på stäilet
mer än vi tvenne. Utom kring oss hade allt försjunkit i
en djup tystnad. Intet lefvande ting syntes mer än en
fjäril, hvilken af och an fladdrade på fönsterrutorna för att
söka sig en utflygt genom någon lycklig öppning. Vi stodo
en stund stilla på stora gången. När himmelen talar, tiger
gerna menniskan. Våra hjertan kände sig liksom
öfverväldigade af det högtidliga rummet. Slutligen afbröts
samtalet med erinran om ynglingens förestående bortresa och
att vi troligen ej sedan på länge kunde träffas. Han fattade
med en krampaktig ryckning min hand. – »Det är något
inom mig», sade han, »hvilket liksom hviskar till mig i detta
ögonblick, att jag ej bör resa; men, då jag frågar hvarföre,
undfår jag intet svar.» – Jag anmärkte, att dylika aningar
ofta härleda sig från helt naturliga orsaker. – »Du skall skiljas
från din omgifning på en tid. Detta väcker en sorglig och
saknadsfull känsla. Denna åter förskapar sig till en
afrådande mäklerska, hvilken för att förmå dig afstå från
beslutet förespeglar åtskilliga möjligtvis inträffande
ledsamma tilldragelser.» – »Ja, men kan då aldrig, hvad man
kallar aning, förkänsla eller förutseende gifvas?» frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
