Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han. – »Visserligen», blef mitt svar. »Likaså galet det är
att helt och hållet förneka tillvaron af sådant, likaså
öfverdrifvet och dåraktigt är det äfven att alltid sätta tro till
dylikt och anse allt för verkliga ingifvelser. Å ena sidan
äro själens krafter allt för litet utredda för att öfver i fråga
varande ämne uttala ett bestämt veto. Historien
undervisar oss dessutom genom fakta både om dylika och många
andra besynnerliga förhållanden, hvilka tillkännagifva ej blott
förmågan af aning, utan äfven af en fullkomlig kunskap
om hvad framtiden har att förkunna. Det är blott vår tid
förbehållet att förneka allt, som ej kan vägas, mätas, kokas
eller ses genom mikroskop. Å en annan sida är menniskan
allt för mycket böjd att gifva betydelse åt sina egna
inbillningsdrömmar, drifven dertill än af högmod, än af
obelåtenhet med det närvarande tillståndet.» – »Ja, det må vara
härmed, hur det vill», genmälde ynglingen; »men Gud vet,
om vi åter någonsin se hvar andra.» – »Allt det der står i
en högre styrelses magt», blef mitt svar, »och skulle vi icke
råkas här nere, så låtom oss komma öfver ens att mötas
och uppsöka hvar andra i en fullkomligare verld.» – Härvid
fattades hans hjerta af en oemotståndlig hänförelse. Han
gret vid min sida. Jag kände, huru de varma tårarne föllo
på min sjunkande hand, och ett halfhögt snyftande: »ja, vi
skola visst träffas», framstapplades af hans läppar. Vi
åtskildes, begge uppskakade och rörde. Vid afskedet sade
han: »om ej förr, mötas vi här.» Jag såg efter honom.
Han var försvunnen.
När jag hemkom, fann jag ett bref på mitt skrifbord
med inbjudning att besöka en landtjunkare en mil utom
staden. Dagen var utsatt till den 11 Juni, som var en
onsdag Jag emottog underrättelsen med glädje, emedan stället
egde en vacker belägenhet vid en sjö, omgifven af täcka
löfskogar och ängar och hade dessutom en gästfri värd.
Jag ingick i min sofkammare, lade mig på sängen och tog
någon lättläst bok i handen. Snart var jag inne i den
och skrattade rätt hjertligt åt flera infall och tokroligheter.
Men ju närmare det skred mot midnatt, desto oroligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
