Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordhållna, ännu mindre mot en på stället så obekant person som
jag. Mina vänner lofvade draga försorg derom. Seldonen,
afskickades till vederbörlig sadelmakare, hvilken verkligen
till sin och hela skråets heder punktligt uppfylde sitt löfte.
Vi aftågade alltså tidigt på den utsatta dagen under ett
behagligt sommarväder. Glädje och liflighet spridde sig
på alla ansigten. Mot kl. 10 hunno vi fram, efter att hafva
rastat på några ställen. Man emottog oss vänligt och
gästfritt, vi frukosterade, sjöngo, rodde, spatserade, åto middag,
rökte, drucko kaffe, togo oss en lur, punschade, talade i
politik, vitterhet och Gud vet allt hvad, musicerade, kastade
smörgåsar, sprungo enklek, superade, togo farväl och
hemkommo midt i natten, mätta, sömniga, dammiga och ytterst
trötta.
Om morgonen derpå knackade det på min dörr ganska
tidigt. Jag bad den besökande stiga in. Visiten tycktes
mig något ovanlig; men, då jag just icke lät störa mig, tog
jag allt sammans mycket lugnt. Jag igenkände genast i
den inträdande en ungdomskamrat till min vän, bad honom
sitta ned och ursäkta, att jag ännu icke var uppstigen,
började derpå beskrifva gårdagsfärden, den behagliga
väderleken och huru trefligt jag tillbragt timmarne på landet.
Intet svar. Personen satt dyster och tankfull. Detta gjorde
mig uppmärksam, af hvilken anledning jag tillsporde honom,
huru det stod till? Dervid steg han upp, tåreströinmar
störtade från hans ögon; han syntes mig alldeles utom sig.
»Huru är det fatt?» utropade jag. – »O!» svarade han,
»det är någonting så olyckligt, som tilldragit sig, att jag
ej kan berätta eller uttala det.» – Härpå gick han fram
och till baka, öfver golfvet och vred händerna. Är
menniskan galen eller har han begått någon illgerning, tänkte jag
för mig sjelf och tillade: »om någon olycka händt, så måtte
anledningen till edert besök vara, att af mig för tillfället
hemta råd, tröst eller biträde. Hvad har händt? Rör det er
egen person eller någon annan?» – »Icke mig,» svarade
han med qväfd röst. Då rann mig i sinnet den syn, jag
om natten några dagar förut egt, hvarpå jag hastigt inföll:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
