Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»nå, då rör det visst vår unge vän. Han är död, han är
drunknad.» – »Drunknad, ja det är han, men hur vet min
herre det?» fick jag till svar. – »Det kan jag icke säga.
Men det faller mig så in i anledning af den syn, hvilken
jag hade för en tid sedan. Likväl,» fortfor jag, »säg mig,
är det då verkligen sant, hvad ni berättar? Det förekommer
mig, som vore allt sammans blott en dröm.» – »Ja, ty värr,
mer än sant,» suckade han, och en ny flod af tårar vätte
hans skälfvande kinder.
»Besynnerligt,» mumlade jag för mig sjelf, på en gång
uppskakad och bestört; »huru har denna olyckshändelse
tillgått? Sätt er ned och förtälj mig något härom.»
– Sedan den besökande något återhemtat sig, omtalade
han följande:
Samma dag, då jag begaf mig till landet, hade ynglingen
beslutit att morgonen derpå, företaga sin färd till
baron D. Hans koffert hade stått framdragen golfvet, alla
kläder, musikalier och böcker voro inpackade, fiolen inlagd
i sin låda och allt i ordning. Emedan han ej egde sig
bekant min bortresa, hade han förut på förmiddagen gjort ett
besök i min boning för att säga sitt farväl. Då han funnit
dörren läst, hade han med krita tecknat något der utanpå.
Jag steg upp och såg efter. Der stod verkligen: För att
taga afsked. Om natten, när jag hemkom, hade jag i
mörkret och hastigheten ej blifvit varse skriften.
Sedan han sålunda förgäfves sökt mig, hade han uppgått
till några af sina kamrater, der yttrat sin ledsnad
öfver att ej hafva träffat mig, med tillägg, att han hade
något vigtigt att anförtro rörande sin framtid, men hvilket
han en annan gång skriftligen skulle meddela. Hvad detta
kunde angå, viste man icke. Derpå hade han föreslagit
kamraterna att vid middagsstunden göra sällskap och bada
i den utanför staden belägna strömmen. Sagdt och gjordt,
de vandrade å stad. Ynglingen, som är god simmare,
hann med lätthet öfver till andra stranden; men, när han
skulle återvända och kom midt i strömfåran, ropade han:
»jag sjunker, jag förmår icke mer.» Med pilens snabbhet
skyndade då en af kamraterne till hjelp, dykade ned och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
