Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Aning och sympati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fattade honom i lockarne. Men bördan var för tung, locken
för liten, den halkade ur hand, och för andra gången
försvann den olycklige i djupet. En stund derefter uppkom
han för tredje gången några famnar derifrån. Kamraten
simmade äfven dit. I det samma grep den drunknande om
vännens fot och drog den biträdande med sig ned till bottnen.
Länge kämpande att slita sig lös, uppkom ändtligen
den senare, hemtade något andan, kastade sig åter ned i
djupet; men den älskade syntes ej mer. Han var försvunnen.
Strömmen hade dragit honom med sig. »Ännu i denna
stund,» tillade berättaren, »hafva vi oaktadt allt bemödande
ej förmått igenfinna den aflidne och begråtne.»
Jag kastade mig hastigt i kläderna med tillkännagifande,
att vi skulle gå till stället för att åtminstone, om
möjligt vore, taga rätt på den döda kroppen. – »Det var
besynnerligt,» sade min följeslagare under den skyndsamma
gången dit, »hvilka egna aningar Gustaf hade,» så kallades
han, »om sin förestående död. Jag ihågkommer nu bland
annat, huru han för trenne dagar sedan i sällskap med sin
mor och sina syskon spatserade denna väg. Hunnen till
strömmen, stannade han der mycket tankfull och dyster.
På tillfrågan, hvarföre han var så allvarsam och hvad det
var, hvaruppå han lyddes, svarade han: »jag tycker det är
någon, som ropar mig i vattnet, men jag ser ingen menniska.»
Vid återvändandet gick han för sig sjelf, och, när
han hemkom, satte han sig ned vid klaveret och komponerade
musiken till ett poem kalladt: Vattnets krusning,
och hvilket föreställer Sapfo i det ögonblick, då hon,
gripen af en förtviflad kärlek, kastar sig i vågorna.» – Vi
hade nu uppnått stranden af strömmen, der den beklagansvärde
omkommit. En mängd nyfikne hade på höjderna
deromkring församlat sig, under det några fiskare foro med
draggar upp och ned för att uppfånga den döde. Sedan vi
en stund stått och sett derpå, steg jag med min följesven
i en liten ekstock och begaf mig äfven ut att forska. Vi
hade ungefär rott en qvart af och an, då jag varseblef en
nyss afbruten narcissa komma sakta flytande på vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
