Samlade skrifter / Oktoberregnet (1875) Author: Carl Fredric Dahlgren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Oktoberregnet.

Kors hvilket väder!
     Ingen ting frälsar
     Skodon och läder,
     Rockar och pelsar
     Mot detta regn,
     Ej trädens hägn,
     Som kala stå,
     Ej skjul, ej mur,
     Mot sådan skur.

Bytta och så
     Regnfloder fylla.
     Blomstren små
     Med gräs och strå
     Sig nedermylla.
     Vattnet det skenar
     Uppå Norrmalm
     Utför rännstenar,
     Än under skullar,
     Än genom tullar,
     Med sig det rullar
     Stickor och halm.

Molnens gråa segel stormen vrider.
     Strax hörs det rinna
     På man och på qvinna,
     På bodtak och lider,

I:409

     På excellenser,
     Notariers expenser,
     På gardenas trummor,
     Fruktståndenas gummor,
     Gevaldigerns påk
     Och Träsktorgets kåk.
     Oktober, du rasar!
     Hör, regnet det basar
     Hvar ruta i stan,
Hvart enda af skogens förvissnade blan.

När du kom, du kom i sommarkläder
Och din ande var så varm och skön.
Alla vackra munnar hviskade: »hur härligt väder,
Åter börjar marken växa och bli grön!»
Morgonrodnan förde guld i munnen,
Aftonrodnans sjal af purpurtråd var spunnen,
Månen sken hvar natt, så trind och klar,
Öfver brandvakter och brudepar.
Men se’n kommo andra dar.

Det smattrar,
     Det knattrar,
Det piper, det sqvalar, det gråter ur skyn.
     Och solen
     Vid polen
I dimmorna svepes och bleknar om hyn.

     Hvad är att göra?
     Sig låta insnöra
     I varg och i björn
     Och se’n i sitt hörn
     Qvintilera
     Och dinera
     Och supera,

I:410

Sist hos en skönhet, vid rågad pokal,
Regnslask och storm och förtreter förglömma
     Och bägaren tömma
     Vid flöjt och cymbal.