| I:275 |
Skön träder solen opp,
Lik ett odödligt hopp,
På himlens rymd.
Se allt, hur klart det är!
Ej himlen, ren och skär,
Af minsta moln är skymd.
Ur jorden trånga vintergraf en dag
Min själ, befriad, stiger opp.
För mig en evig vårs behag
Uppgår med himmelskt hopp.
Som planta under snön,
En dag så skön
Skall blomstra upp och le.
Så skall ock jag en gång
Vid englars jubelsång
Min himmelsfärd få se.
Skingra dig, smärta!
Lugna dig, hjerta,
Bida och hoppas!
Oskuldens engel
Bevare min späda blomsterstängel!
En gång skall den knoppas.
