| I:392 |
Hoppsan! nu så är jag fri!
Lyckligt slapp jag ur min boja.
Vintren i sin trånga koja
Sad, jag skulle hemma bli.
Nej san! sad jag.
Derpå en dag
Utur hans glugg
Smög jag i mjugg,
Klättra så fermt utför fjellisens vägg.
Stundom jag höll mig i klippornas skägg.
Tänk, hvad verlden dock är skön!
Ser man på! Der ner i dalen
Blomstra redan piln och alen,
Hela nejden står helt grön.
Hoppsan, se så!
Hej! låt det gå
Utför hvar brant!
Det gick galant.
Här uppå gröngräset, munter och rapp,
Vill jag med vindarne springa i kapp.
Hvad är det för pip, jag hör?
Öfver mig hvad flax med vingar?
Ha! det trasten är, som svingar;
Han rätt täcka drillar gör.
Tänk, att hans sång
Lifvar mitt språng,
| I:393 |
Hm det gamla drifvor är,
Tänka sätta mig i klämma.
Fåfängt dock, att de mig skrämma,
Ej respekt för dem jag bär.
Drifvor, god natt!
Ha! hvilket spratt!
Under jag kröp,
Stundom dem nöp.
Nu är jag åter helt fri på min fot,
Pa! der en gärdsgård mig grinar emot!
Farbror gärdsgård, låt bli mig!
Kors, att farbrors skägg ren grönskar!
Käre, hör nu hvad jag önskar:
Låt mig gå min jemna stig.
Se der en äng,
Dit uti fläng,
Hurtig och snar,
Genast jag far.
Åt mig små flickor der nicka så godt,
Kjortlarne skifta i snöhvitt och blått.
Tjenare, I fröknar små!
Törs jag kyssa er på handen,
Röra vid de blåa banden,
Klappa kinden då och då?
Får liten bäck,
Munter och käck,
Dansa med er --
Ödmjukt han ber --
Kanske en vals eller en menuett?
Båda han dansar behändigt och lätt.
| I:394 |
Gammalt folk, som kullen der,
Rustibus allt jemt mig kallar.
Rår jag för, att blodet svallar
Och att jag är yr och kär?
Hjertat det går,
Pickar och slår
Endast för skämt
Jemt, jemt, jemt, jemt.
Uff! skall man hänga då läppen så der,
Gråta och lipa vid minsta besvär?
Sjön, han är en dummer gös,
Jemt han går i bo och kurrar,
Fräser stundom upp och murrar.
-- Hjelpe Gud! jag tror, jag nös! --
Jag åter, jag
Kan med behag
Dansa i ring,
Hoppa ikring,
Oppför och utför båd backar och berg,
Derför jag har en så lefvande färg.
