| I:368 |
Ständigt jag ilar
Blommorna kring,
Sällan dock hvilar
I deras ring.
Dofter jag fångar,
Far sen min kos,
Derför jag ångar
Liksom en ros;
Hoppar på vågens
Glittrande blå,
Vaggar på rågens
Guldgula strå;
Dansar i bäckens
Kyliga bad,
Susar i häckens
Dallrande blad.
Hafsgudens spegel
Andas jag på,
Svanarnes segel
Strax börja gå.
Rosen jag svalkar
Middagens stund.
Liljornas kalkar
Kysser min mund.
| I:369 |
Smultronen gunga
Eldröda klot.
Vasstråna sjunga
Under min fot.
Guldfjärilns vingar
Lyfter min flägt.
Se, hur han svingar,
Skön i sin drägt.
Asplöfvet darrar
Tyst för min sång.
Granen hon knarrar
Under mitt språng.
Bud liksom solen,
Varm som dess ljus,
Bär jag kring polen
Kärlekens sus.
Derför hvar tärna
Rodnar för mig,
Derför hon gerna
Går på min stig.
Derför i qvällen
Glad hon mig hör,
När jag från fjellen
Mildt henne rör.
Nordfjellens sippor
Fostrat mig opp.
Snart från dess klippor
Skyndar mitt lopp.
| I:370 |
När i sin öken
Höststormen gnyr,
Bort jag med göken
Ilande flyr.
