Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Söndagsafton i en Rättviksstuga, Dalarna av Amalia Lindegren - 32. Lillans sista bädd. Rättviks sn, Dalarna av Amalia Lindegren - 33. Barn vid bäck. Rättviks sn, Dalarna av Kilian Zoll - 34. Bandväverska. Rättviks sn, Dalarna av Julius Kronberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SÖNDAGSAFTON I EN RÄTTVIKSSTUGA, DALARNA. Bild 31.
Oljemålning av Amalia Lindegren (1814—1891). Sign. 1860.
Tillhör Nationalmuseum, Stockholm.
De flesta av 1850-, 60- och 70-talens svenska konstnärer sökte sig i ungdomsåren ut till
de svenska bygder, där de färgrika sockendräkterna ännu buros, för att göra studier. För
Amalia Lindegren blev förhållandet omvänt. Först efter fleråriga studier i utlandet,
varifrån hon hemsänt dukar, som av Nationalmuseum blivit inköpta, reste hon såsom mogen
konstnärinna upp till Dalarna för att där hämta motiv. Hon ägnade sig med förkärlek åt
Rättvik, och få tavlor ha såsom hennes »Söndagsafton i en dalstuga» vunnit hjärtan. Den
livfulla målningen reproducerades på sin tid i tusental för att pryda svenska hem. Och Amalia
Lindegrens dräktstudier stå, då det gäller Rättvik, vad beträffar noggrannhet över allt beröm.
LILLANS SISTA BÄDD. RÄTTVIKS SN, DALARNA. Bild 32.
Oljemålning av Amalia Lindegren (1814—1891).
Tillhör fru Hulda Ljunglöf, Stockholm.
Denna gripande målning är väl känd av alla gamla stockholmare. Då Artur Hazelius i
Nordiska Museets paviljonger vid Drottninggatan ordnade en del stuginteriörer i avsikt
att belysa svenskt folkliv, valde han denna målning, eller rättare en replik av densamma
tillhörande Nationalmuseum, såsom representant för Rättviks socken.
Av målningens detaljer framgår hur förtrogen konstnärinnan var med folklivet.
Dräkterna äro å denna liksom å föregående målning synnerligen troget återgivna. Särskilt är att
märka pinglan som den lilla flickan bar hängande vid bältet. Det var i Rättvik allmän sed
att hänga en pingla på småttingarna, så att man kunde höra, var de höllo till.
BARN VID BÄCK. RÄTTVIKS SN, DALARNA. Bild 33.
Oljemålning av Kilian Zoll (1818—1860).
Tillhör direktör C. U. Palm, Stockholm.
Kilian Zoll har, ehuru infödd skåning, återgivit en del dalamotiv. Ovannämnda målning
är utomordentligt älsklig, och konstnären har låtit sig angeläget vara att troget framställa
barndräkternas alla detaljer. Stora syster bär, såsom sed är, en dräkt liknande de vuxnas,
vilken i regel anlägges vid sju års ålder. Lille bror, som rider på systers rygg, är iklädd kolt
samt en mössa sydd av sex kilar. Det är denna kilmössa, som anger att det är en gosse.
Flickmössan är sydd av ett mittstycke och två sidostycken, formen är densamma, men
gossens hakband knytas vid högra kinden, flickans vid den vänstra. Den lille gossen i
toppmössan bär den dräkt, som användes intill det sjunde året.
BANDVÄVERSKA. RÄTTVIKS SN, DALARNA. Bild 34.
Blyertsteckning av Julius Kronberg (1850—1921). Sign. 1867.
Tillhör Nordiska Museet, Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
