Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNAD. V. VINGÅKERS SN, SÖDERMANLAND. Bild 57.
Oljemålning av Joseph Wilhelm Wallander (1821—1888). Sign. 1852.
Marknaderna ha inom folklivet spelat en stor roll alldeles frånsett deras betydelse för
handel och varuutbyte. Ett marknadsbesök var ett nöje, som ej gärna försakades. Och
särskilt allt fästefolk måste givetvis dit, skrudat i sin bästa s. k. söndagseftermiddagsdräkt. —
Den här återgivna marknadsscenen var J. W. Wallanders första större folklivsbild, och
han har efterlämnat en beskrivande text till densamma, som här citeras. »Man ser
marknadsplatsen, där åtskilliga lantmannaprodukter utbjudas till salu. Genom folkvimlet
framtränger en ilsken tjur, som skrämmes av trumslagaren, vilken trummar efter en tjuv. Den
bestulne visar tomma plånboken för den bakom framskyndande länsmannen. I förgrunden
en tittskåpsgubbe, som visar ’all verdenes härrlighet’ för tre styver. — Till höger i samma
plan avgöres köp av grytor och pannor medelst ’köpskål\ Längre bort synes Åsens by,
där jäntor och bonddrängar i långa banor gå och ’hångla’ med sina käraste.»
BRÖLLOPSTÅG. ÖSTERÅKERS SN, SÖDERMANLAND. Bild 58.
Oljemålning av Joseph Wilhelm Wallander (1821—1888). Sign. 1865.
Wallander var förutom konstnär även intresserad etnograf och kulturhistoriker. Genom
långvarig vistelse på Säfstaholm kom han särskilt att studera Österåker och Vingåker. Bland
hans efterlämnade papper finnes en utförlig beskrivning på ett bröllop i Askarboda, och
säkerligen är ovannämnda konstverk en illustration till detsamma. Målningen framställer
bröllopstågets ankomst till bröllopsgården. Det vill säga, hovriddarna ha redan förut
anlänt, de redo i sporrsträck från kyrkan för att i bröllopsgården meddela, att tåget var i
annalkande. Främst synas spelmän, därefter prästen, så brudparet. Brudens klädsel är arrangerad
av prästgårdsmamsellen och har ingenting gemensamt med sockendräkten. På huvudet
bär hon löslockar, guldkrona och slöja samt tre plymartade fjädrar. Klänningen är vit med
tyllgarneringar, röda band och myrten samt en mängd spännen, broscher och kedjor. Efter
brudparet åka tärnorna, vilka i kyrkan jämte hovriddarna hållit brudpällen. Bruden bär
sin något pompösa dräkt under middagen, men klär sig senare i Österåkers stora
högtidsdräkt med den skarlakansröda kjolen, som fästmannen förärat henne. I denna vackra dräkt
se vi henne å nästkommande bild, där hon »dansas upp».
BRÖLLOPSDANS. ÖSTERÅKERS SN, SÖDERMANLAND. Bild 59.
Oljemålning av Joseph Wilhelm Wallander (1821—1881). Sign. 1857.
Tillhör Nationalmuseum, Stockholm.
Bland allmogens bröllopsseder ingår såsom ett viktigt moment att »dansa upp» brud och
brudgum. Wallander har på ett mästerligt sätt framställt, huru detta sker med en ung,
fager österåkersbrud. Vi se henne på ovannämnda tavla upphissad av tvenne brudtärnor i
s. k. kungsstol. Hon höjer en silverbägare med vin och utbringar sjungande »alla flickors
skål». Denna av Wallander återgivna akt i bröllopsdansen föregås av en annan, då bruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
