Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de närmast föregående förfäderna hade varit
jämförelsevis obetydliga fylkeskonungar i det
sydöstra Norge. För en konung över ett helt
folk, en nydanare, en överlägsen personlighet
som Harald, ville likväl den tidens aristokratiska
åskådningssätt gärna peka på högre anor.
Sådana fann man också genom att — med rätt
eller orätt — leda hans härkomst från den
urgamla konungaätt, som härskade över svearna,
och som vanligen residerade i Uppsala, där de
stora nationella offren ägde rum. En medlem
av denna gamla konungaätt (de s. k. »Ynglingarna»),
Ingjald illrådes son, Olav trätälja, skulle
nämligen ha koloniserat Värmland, och denne
Olavs son, Halvdan vitben, skulle ha blivit konung
i ett av de till Värmland gränsande norska
fylkena.
Alltså: Ynglingasagan, sådan vi finna den i
Snorres »Heimskringla», slutar med Harald
hårfagres närmaste släktingar men börjar med de
äldsta sveakonungar, om vilka sagan hade något
att förtälja: gudarna Oden, Njord och Frey
(Frö), och fortsättes sedan med Freys
avkomlingar från och med Fjolner ända ned till
Ingjald och Olav trätälja, varefter komma de
»norska Ynglingarna», från och med Halvdan
vitben, som uppgives vara Harald hårfagres
farfars, farfars far.
Det är naturligtvis den äldre, svenska
delen av detta stamträd, som är av intresse
för oss svenskar. Med berättelserna om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
