Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ynglingarna en mångsidigare, mera vetenskaplig
siktning.
Man är lycklig nog att äga en fast punkt
utanför den, som det tycktes, ohjälpligt
intrasslade härvan av de gamla nordiska sägnerna i
Ynglingasagan. Det finns nämligen utom Skandinavien
en vida äldre källskrift, som nämner några
av »Ynglingarna». I den fornengelska dikten
Beovulf, skriven på 700 talet, men mestadels byggd
på nordiska sägner, som gå tillbaka till 500-talet,
berättas nämligen åtskilligt om två av de i
Ynglingasagan förekommande sveakonungarna, Ottar
och Adils — på angelsachsiska hade namnen något
olika form, men identiteten är obestridlig.
Åtminstone detta parti av den gamla svenska
konungalängden tyckes alltså äga gammal historisk
eller sagohistorisk grundval.
Dessutom har man småningom lärt sig att
betrakta de gamla »sagorna» på ett annat sätt
än förut. Man har kommit underfund med, att
»ren dikt», det vill säga på fri hand uppfunna,
alldeles nya och originella fantasivävnader,
knappast förekomma. Den mänskliga fantasien
uppfinner föga nytt, utan nöjer sig vanligen med
att efter tidens eller individens tycke och smak
omforma det, som hon mottagit, eller att
sammansmälta element, som hämtats från skilda håll.
Att Snorre Sturluson, när han (omkring
år 1230) skrev Ynglingasagan, icke egentligen
tilldiktade något, är nog allmänt erkänt; man
kan nämligen genom att jämföra andra delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
