Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. De övervägande mytiska konungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligtvis utomordentliga åtgärder. Mig synes
därför, att om Domaldesagan icke har någon
historisk grund, så kunde den åtminstone ha
haft en sådan. Till ungefär samma slutsats kommer
Eugen Mogk i en uppsats om människooffer
hos germanerna (i kongl. Sachsiska
vetenskapssällskapets handlingar 1909).
Om Domar och Dyggve få vi så gott
som ingenting veta. Däremot har berättelsen
om Dag den vise och hans sparv, som flög
omkring och skaffade konungen nyheter, likhet
med myten om Oden och dennes korpar.
Man bör lägga märke till den
omständigheten, att de fyra konunganamnen Domalde,
Domar, Dyggve och Dag begynna med samma
ljud och alltså bilda bokstavsrim (allitteration)
med varandra. Det var under vissa perioder av
forntiden vanligt, att man åt sonen valde ett
namn, som bildade bokstavsrim med faderns.
Från andra nordgermanska folk känna vi
konungalängder, i vilka en och samma bokstav
förekommer i varje namns början. Vokaler, om
också sinsemellan olika, ansågos bilda rim med
varandra. Nu föreligger det märkliga faktum,
att alla de svenska konungar av Ynglingaätten,
som Snorre uppräknar efter Dag (utom en enda,
om vilken vi strax skola tala), bära namn, som
börja med vokal. Detta kan ej vara en
tillfällighet. Och de fyra nyss uppräknade
»D-konungarna» utgöra tydligen en grupp för sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
