Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. De övervägande mytiska konungarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som kanske ursprungligen ej räknats till
Ynglingarnas rad.
Om konung Agne, som enligt Snorre är
son till Dag, men enligt Are (och väl även
enligt Tjodolv) till Alrek, ha vi förut talat. Jag
vill blott tillägga, att det förefaller mig vara ett
alltför långt drivet underkännande av de gamla
källornas vittnesbörd, när man velat göra gällande,
att orden Agne och Domar icke av Tjodolv
menats som nomina propria, utan att det förra
skulle, när det hos Tjodolv förekommer i genitiv,
betyda »agarnas», i det »agar» skulle ha varit
en folkstam, av vilken spår skulle återfinnas här
och där i Skandinavien, och domar skulle av
Tjodolv ha tagits i sin ursprungliga
appellativa betydelse »dom-vårdare», »domhavande»
(konungen som landets högste domare).
Emellertid förekomma Agne och Domar såsom
svenska mansnamn i medeltida skrifter,
visserligen sällsynt, men annat kan man knappast
vänta, ty också många andra urgamla
personnamn ha redan under vår katolska tid blivit
ytterligt sällsynta eller alldeles försvunnit.
Näst efter Agne komma hos Snorre bröderna
Alrek och Erik, som slogo varandra till döds
med sina hästars betsel, och därefter Alreks
söner, Alv och Yngve, vilka under en av
svartsjuka vållad strid, dödade varandra med svärd.
Forskarna äro nog tämligen allmänt ense därom,
att dessa båda berättelser måste vara olika
utvecklingsformer (»varianter») av en enda gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
