Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Sin lefnad, denna stund, hon först begynna tyckes:
Om man af känslans högd til lifvets krafter spår,
Var här tilräcklig eld för största längd af år.
8 5 Men, dödens tunga moln til dessa rymder bäras;
Det ljuset lyste klart, at desto förr förtäras.
Man DORIS öm och glad vid ATIS sida ser:
Hon sågs — — — och i en blink så syntes hon ej mer.
Hvad värdig Eftersyn vi i dess bortgång finna!
90 Hon var i lifvet stor, men i sin död Hjeltinna:
Med manligt tålamod hon bär hvart enda slag,
Hon suckar och är nögd: Guds vilja är dess lag.
När Dödens kalla hand dess lefnads-fackla släcker,
Då ser hon glad det rum, som verldens barn förskräcker,
95 Med ren och helgad själ, från alla tids begär,
Hon frögdas, i det hopp, som verlden okändt är.
Den sista timman slår, och Jordehyddan bäfvar:
Dess Själ, af Änglar lyft, långt öfver stjernor sväfvar:
Dess kropps del samlar sig til sina fäders graf:
ioo Hon tar sin underpant; hon tror, och somnar af.
o
At suckar, sorg och qval en hvar sig öfverlåter:
Hon saknas öfveralt, och Atis tröstlös gråter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
