Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
100
105
110
115
120
125
Alt säger, at den Drott Er ätt Ni hämna ser,
Om han en thron begär kan ock begära Er.
Jag känner mig; jag vet at tryckt af vapnens möda
Mit anlet, trumpet, kalt, lär föga kärlek föda;
Jag vet Er täckhets glants, än i sin ungdoms vår,
Kan rysa för den köld som följer mina år;
Men skäl som Staten ger ej dessa nycker lyda.
De ärorika ärr som denna panna pryda,
Med konga bindlens pragt jag endast skyla lär;
Jag spiran och Er hand i bragdelön begär.
Min Fru, förbiud Er då en dierfsint stolthet höra:
Vi våre kungars ätt i Eder vörda böra;
Men Staten styras vill, och Ni besluta må,
At dela Eder rätt, om Eder rätt skall stå.
Merope.
Den Gud, hvars vredes tyngd, jag på mit hierta funnit
Mot denna dierfhets höjd mig ej bereda hunnit:
Min Makes undersåt, Ni törs mig föreslå,
At trolös mot hans stoft med Er i gifte gå.
Det arf, min son hör till, min enda tröst och lycka,
Jag skulle gå med Er at slita, skingra, stycka
I Eder hand förtro hans Moder och Hans stat.
Och sätta kungars dräckt på Er? på En Soldat?
Polifont.
Ja En Soldat som jag må billigt värdig vara,
Befalla i en Stat, som han förstått försvara.
En lycklig kämpe först vann spirans glants och rätt;
Den tappert tient sit land behöfver ingen ätt.
Jag bär ej mer det blod som födslen har mig gutit;
Det blod är tömt, det har för fosterlandet flutit;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
