Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack ropar han bestört: jag ser väl at Naturen,
Ej skapt mig, arme man, til Konung öfver djuren.
Jag trodde som jag lärt; Hur groft jag narrad var!
Nej, Ni har väldet fått, som största styrkan har.
Men blott för ädelmod man stora Herrar prisar;
En Konung älskas ej om han ej mildhet visar;
Gud, (som Ers Nåd väl vet,) är alla Kungars Drott;
Ni sjelf på Ararat af honom lagar fått,
När NOACH derifrån steg torrskodd ner på marken,
I spetsen för de djur han frälst med sig i arken,
Och efter flodens slut, som då från jorden flytt,
Kring deras gamla Fält, fördelte dem på nytt.
Den Högste då til dem et blidkadt öga vände;
I skyn, som klarnadt opp, förbundets tecken sände;
Gick in fördrag med dem; — Är du af skräck förryckt?
Med oss? — Ja, Nådig Prins, det är båd sant och tryckt,
Han böd Er, om Ni mins, at sedig lefnad föra,
At aldrig menniskan, hans afbild, illa göra;
Och om Ni äter mig, skal Gud som hämnar det,
Snart kräfva ut mitt blod af Eders Majestät.
Guds Afbild? — du, PYGMÉ, som al min ömkan väcker?
Förstår du sjelf hur långt din skamlöshet sig sträcker?
Lägg fram den Himlens lag du påstår han mig gaf:
När gafs, hvar gafs den mig, och hvilken skrefs den af?
En säkrare jag straxt skal lemna dig i händer:
Se här en rotfast rad af fyrti breda tänder;
En ram af senor tung, som höjes til ditt fall;
Et svalg, i hvilkets djup, du promt försvinna skall;
Se detta gap, ja se, hur dessa ögon flamma!
Gud sjelf, för mitt behof, har gifvit mig de samma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
