Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Jag nyttjar hvad han gaf, och spisar hvad jag har;
Se der den enda Lag hvars föreskrift är klar.
Den Gud, hvars näpst och dom du djerfs mig underkasta,
Mig icke hungrig gjordt, at jag skal hålla fasta.
Jämt, för din snåla tand, til offer-bänken går
Så mången fjäder-flock, så månget menlöst får,
Som säkert denne Gud ej dig til föda gjorde.
Din buk, Naturens blygd, för den du rodna borde,
Hur glupsk den också är, hur svulten, — måste dock,
At smälta blott et höns, betjenas af en Kock.
När du ej pengar har, du lefver magra dagar,
Då jag, hvars enda bord den stränga hungern lagar,
Ledd af Naturen sjelf, och glad at födan få
Til bästa pris jag vill, kan äta opp dig rå.
Du skall, på timman, smält, — och mer kan hända, vara:
Vår lag är den: man föds; man måste hädan fara.
Lär då at du med rätt af lika sant behof,
Et Lejons föda blir, som annars maskars rof.
Men en odödlig själ, hos Handelsmän vi finna;
Det Eders Höghet täcks vid sina mål besinna.
Din Skurk, — Du tror då ej, at min odödlig är?
För öfrigt: är det den jag frågar efter här?
At äta opp din själ jag ingen matlust äger.
Jag söker bättre rof, en stek som tyngre väger,
Din kropp, fast klen och torr, kan duga til en bit,
Men, tro mig, ditt förstånd ej frestar min aptit.
Er magt på denna kropp, står ej, ty värr! at nekas.
Men, sen man middag fått, ack! kan man ej bevekas?
6. — Leopold.
85
90
9 5
100
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
