Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag längtar til des boning hinna
At gamla nöjen återvinna:
Man ropar där, han är ej mer.
Jag skyndar i des famn mig sluta
At hiertats sista vällust niuta:
O Gud! jag honom stelnad ser.
Mit hierta, all din mistning kän,
Lät dina tårar öfverflöda:
Du kan ej gråta nog din döda:
Du kan ej hedra nog din vän.
Då oss Försynens hand vil aga,
Ar likväl trösten at få klaga
En lisa under slag och sår.
Lyd då den sorg, det qual du känner,
Gråt fritt en Vän, som du bland vänner
Har sökt, har mist och sakna får.
Och Skaldmö, om du någon gång
Har vågat lutans strängar röra,
Om något mildt och sorgse öra
Har funnit nöje i din sång,
Följ då i dag den öma driften,
Slå några slag vid denna griften
Där du dig rörd och häpen satt.
Det konstens heder icke sårar,
Om styrkan svimmar bort i tårar,
Ju mera ömt, ju mera matt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
