Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
denna tiden, at det såsom danat af de tvenne omtalte Lärare
var vant at stå i anseende, och at vörda stora Män i sine
Inspectorer. Östergöthland hade och värkeligen då redan
varit en frugtsam Moder för sällsammma förtjenster, derifrån
hade man sedt upstiga, Gripenhielmar, Ehrenstenar, Lind- »
sköldar, Pauliner Gyllenadlar, Borgenhielmar, Thegnerer,
Francker och Nordenhielmar. En ädel åtrå härskade öfver
alt at underhålla denna gamla värdighet. Man skall nu
anförtro sig en ny Inspector och man var nog lyckelig at
dertill vinna en Professor Clas Arhenius.
Denne Lärare hade då redan förvärfvat sig et namn i
den lärda verlden, som förtiente at man mindre öfvervägde
om hans val, än önskade at han ville emottaga Landsmännens
förtroende. Han var född Borgare-Son i Linköping år 1628.
Hans ungdom hade varit en ibland de få människiors, hvilkas 1 »
första stunder likasom öpna utsigten för hela den återstående
lefnaden. Fjorton år använde han, at i Linköpings Schola
och Gymnasium inhämta de första grunderna att genomögna
Vettenskapernes sammanhang. Efter denna tidens förlopp
hastade han år 1650 till Upsala Lärosäte och fullkomnade 20
innan kort hvad en lyckelig början hade lofvat hans vänners
behageliga hopp. Skaldekonsten hade gifvit luft åt de första
gnistror af hans snille. Vid skilsmässan ifrån Gymnasium
hade han där hedrat sit minne, med et täckt, vers-bundit
afsked. Böjelsen för Vitterhetsöfningar fölgde honom sedan 25
under all hans tid, och öfvervann honom icke ovant äfven
de ögnablick, då han som skarpast arbetade at genomtränga
till det innersta i vettenskaperne. Det är icke vanhedrande
för en Philosoph, at stundom offra åt Skalde-Guden. Så hafva
en Scaliger, en Buckman, en Grotius, en Heinsius, en Hel- s»
vetius i sin ungdom icke sällan lämnat Sanningens synglas
för Skaldernes lyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
