Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då från den dubbla kullens högd,
Ni söng så öm och så förnögd,
Camillas täckhet, vett och seder;
Men, som omsider, ledsen vid
Det Paradis den höga ära,
At Gudars tolk, och Gudar nära,
Mot hungrens våld i långsam strid,
Ett vittert lif med lagrar nära,
Gaf hin, at Phoebi kransar bära,
Och utan minsta afskedsord,
Sågs ett förnuftigt luftsprång taga,
Ur Musers famn till Comi bord:
Där Ni till Gudens älskling gjord,
Långt från at Skalders matsorg draga,
Får stryka på en plägad maga;
Till Er, kort sagt, hvars hjertelag,
Mer värdt, än alt hvad Voltaire skrifvit,
Från vår bekantskaps första dag,
Min läxa och min vällust blifvit;
Till Er, min Vän, till Er det är,
Som glömsk af sina små besvär,
Min Själ sig med förtiusning tränger.
Jag lämnar Melpomene där:
Dess Lagrar elda mitt begär;
Men Vänskap, Vänskap sötma mänger,
I alla öden lifvet ger:
Hur vördnadsvärd hon målar Er!
Mitt hjerta i Ert sköte hastar,
Jag dolken blodig från mig kastar,
Och från Cothurnen stiger ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
