Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och intil sprättars vördnad fick.
Hon Skogs-Gudinnans ställning hade
Af Fröja, had’ hon, som man sade
Den Majestätska fägring fatt.
Som segrar med at synas blott.
De trenne Gracer henne gifvit
Den quicka eld, de fina drag,
De ömma lekande behag
Som deras kännetecken blifvit;
Men ännu mer Minerva gedt:
En högtänkt själ, et lyckligt vett,
En vishet som man sällan sedt,
Jemväl där lifvets vår sig sluter;
Den godhet, Himlens egen bild,
Som, emot alla lika mild,
Sit lif af andras välgång njuter,
Och deras mödor dela vet.
Den angenäma värdighet,
Som ej beler, och ej förskjuter
En mindre stor fullkomlighet;
Och sidst, den öppenhjertighet
Som vänskaps ljufva nectar gjuter
I nöjen och i vidrighet.
När Plutus fick se denna älskvärda sammansättning af
det vackra och det dygdiga, det quicka det anständiga, det
lekande och det förnuftiga (det var vid en fäst som han gaf);
begynte han gräfva i sina påsar sägande: Jag vil ock hafva
en bet i det spelet. Er tjenare, hans Guddomlighet, svarade
Kärleken som strax var tilstädes, det är just det som icke
skal ske. Detta artiga barnet, Plutus, som du ser vid min
hand och som så litet behöfver de förtjenster du kan gifva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
