Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvars mildhet, altid känd, och aldrig dyrkad rätt,
Din röst, mot Vantrons hot och dårars skräck försvarat,
Den GUDEN sett Ditt nit; den GUDEN Dig förvarat
Belöning i Din Dygd, Din Ära och Din Ätt.
XLVII.
BJÖRN-DANSEN.
Fabel.
Två Systrar utaf Ape-slägte
Som för grimace-förtjensten blott,
På hufvud’t af en Björn sit säte hade fatt,
En afton vid des dans uptäkte:
At deras artighet det mesta löje väkte,
At pöbeln klappat mest åt deras viga spratt.
Det ej förgäfves är, (sad straxt en markatt-hona)
At på den grofva Björn, naturen oss har satt
Til hufvud-prydnad och til krona.
Se huru dumt han bär sig åt!
Men se hur nögd för oss man slösar bort sin plåt!
Kom, til en råga på vår ära,
Förbarmom oss min Vän, och sökom äfvenså
Det arma kreaturet lära,
At bättre sina steg förstå.
För flickor utaf vett man oss skal hålla då.
Hon sig vid dessa ord af Björnens nacke kastar:
Ack! ropar hon, hur dum du är!
Med hvilken ofatt kropp dit öde dig belastar! •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
