Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att aldrig Astrilds bloss er hydda skulle daga,
Och denna skalken aldrig draga
Det hängsel för er säng, som döden slet i tu;
Men eder profession tillika med er maga
I offer smälta bort till minne af er fru.
Jag svor, att hvilken kust som helst ni ville kryssa,
Så fanns för er ej mer en sådan mun att kyssa,
En famn, så lagd för eder hals,
En så balsamisk blick för arten af er smärta;
Och äfven ej, om så befalls,
Ett så behagligt vett, ett så förträffligt hjerta.
Välan, min vän, ni värdes se,
Hvartill poeters rim och männers eder duga.
Det är då afgjord sak, att alla älskare
Och alla skalder skola ljuga.
Ty se’n jag nu på nytt har sett er gift och säll,
Se’n ni har sett ert hus, det är på vers ert tjäll,
Änyo af en fru regeras och förskönas;
Hvar lycklig dag ge rum åt mera lycklig qväll,
Hvart uppenbarligt smek i hemlighet belönas,
Och eder mannadygd (i önsklig mening) krönas.
Om till exempel nu, min vän,
Jag mer försigtigt säga ville:
»Den fru, ni eder valt, har sina likar än
I ömhet för sin man, i täckhet och i snille»;
Så ljuger jag på nytt igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
