Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter ett och ett halvt år återvände Ansgar till
Tyskland. Nu blev han av påven i Rom, kyrkans
högste styresman, utnämnd till ärkebiskop över de
nordiska länderna.
Ansgars andra besök i Sverige. Men i Sverige blevo
hedningarna förbittrade på den predikant, som kom efter
Ansgar, och fördrevo honom. Då kände Ansgar sådant
medlidande med den lilla församlingen i Mälarbygden, att
han slutligen gjorde om den besvärliga resan dit, omkring 85o.
3o. Gravfält vid Birka.
Han fann sina vänner hopplösa och ängsliga. Men själv
var han beredd att lida allt för Herrens skull. Den konung,
som nu regerade, vågade ej låta Ansgar förkunna sin tro,
innan han frågat folket om dess vilja. Folket var mycket
upprört, ty en man hade nyligen kommit och berättat, att
han talat med de gamla gudarna. Och de hade befallt
honom hälsa folket, att gudarna voro vreda, därför att man ej
offrade så mycket som förr utan dyrkade en annan gud.
När nu menigheten samlats till ting, blev det mycket buller
och oro. Då steg en gammal ansedd man upp och talade:
»Hör mig, konung och folkl Många av oss vet, att de
kristnes gud kan lämna hjälp åt dem, som tror på honom. Vi har
märkt det i sjönöd och andra faror. Varför skall vi då
förkasta det, som vi vet är nyttigt? När våra egna gudar inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
