Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar na
oss bägge inför rätta, och häng den av oss, som har
orätti»
Konungen gav Engelbrekt ett brev till det svenska
rådet med befallning att undersöka saken.
Rådsher-redo upp till Bergslagen och funno, att
allmogens klagan var rättmätig*
Med rådets intyg härom
skyndade Engelbrekt till
Köpenhamn igen. Men när konungen
hörde Engelbrekts vältaliga
skildringar av undersåtarnas
lidanden, var det, som om han
hört sitt eget samvetes
anklagelser, och den rösten ville han
icke lyssna till. Till sist röt
ij Erik i vredesmod: »Du klagar
1 då jämti Gå din väg, och kom
aldrig mer för mina ögonl»
Engelbrekt gick •—- men
mumlade halvhögt: »Än en gång
lär jag väl komma igen».
Dalkarlarnas resning.
Dalkarlarna hade fått sitt svar
från den, som var skyldig att
skipa högsta rättvisa. Nu beslöto de att själva skaffa
sig rätt. De gingo man ur huse, väpnade med yxor,
pilbågar och armborst, och valde Engelbrekt till sin
hövding. Hela riket skulle nu befrias från de
främmande förtryckarna.
Ty Jösse Eriksson hade många likar. Eriks tyska
fogdar hade i sitt hemland vant sig vid att anse bönderna
som ett slags trälar. Där voro dessa nämligen livegna,
d. v. s. att de måste hela sitt liv stanna kvar och bruka
jorden på det gods, där de voro födda. Företogo sig
de livegna något, som misshagade godsherren, så fick
han själv straffa dem. Att låta piska bönder och
38. Armborst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
