Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilken hopgyttrad massa av husl Och ett sådant
virrvarr av slingrande, smala gränder och brinkarl
Det är trångt om utrymmet innanför stadsmurarna.
Handel. Skola vi gå in i en handelsbod? Nej, det
brukas inte. Köparen står ute på gatan. Handlanden
tager ut sina varor genom en fönsteröppning och lägger
dem på en disk, som han fällt ned åt gatan till.
För handeln gälla stränga lagar. I Magnus
Erikssons stadslag stadgas, »att alla köp skola göras i staden
och icke på landet». Sina egna produkter få jordbrukarna
sälja till varandra på landet. Men alla affärer med
uppköpare och andra handelsmän måste göras i
närmaste stad. På landsbygden får det ej finnas några
handelsbodar. Handeln är en företrädesrätt, ett s. k.
privilegium, för städerna och köpstadsmännen. Den,
som bryter mot lagens bud, straffas med varans förlust
och ej mindre än 40 marks böter (en mark = 3oo kronor).
Sådana privilegier och förbud behövas i städernas
barndom, för att de skola kunna förko vras. Och städer med
blomstrande handel, de draga pengar till landet.
Hantverkare. De flesta salubodarna äro på samma
gång verkstäder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
