Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade honom, att det var sant, vad den mannen så
varmhjärtat förkunnade. Konungen tog Laurentius Andreae
till sin sekreterare och förtrogne rådgivare. Olavus
Petri gjorde han till predikant i Stockholms Storkyrka.
Enkelt och klart framställde »mäster Olov* nu
kristendomens glömda sanningar. Liksom Martin Luther
tog han med kraft itu med påvisk vidskepelse. Han
förklarade t. ex., att »Gud låtit plåga världen med
lata munkar, liksom han i Gamla testamentet
plågade Egypten med paddor och gräshoppor». —- Men
annars var Olavus Petri en fridens man, som helst ville
övervinna sin motståndare genom det godas egen makt.
Mäster Olov fick många anhängare men också
många förbittrade fiender. Det kunde hända, att dessa
mitt under predikan smädade honom, ja kastade sten
på honom. <—- Tack vare boktryckarkonsten spriddes
hans åsikter över hela landet. För att envar skulle kunna
se, vad som var sant, utarbetade han den företa wendka
överéättningen av Nya testamentet.
Olavus Petri utgav även vår första péalmbok och flera
andra skrifter. Före hans tid fanns det blott några få
böcker på svenska. Men mäster Olov skrev så många
nya böcker, att han kan sägas ha »lärt svenska folket
att läsa».
Olavus Petri är också en av vårt lands största
historieskrivare. Förut hade hävdatecknarna brukat skryta med
sagolika bragder, som vårt folk aldrig utfört. Men dä skrev
icke mäster Olov Sveriges historia. Hans mål var i stället
att finna sanningen, bara sanningen. Han vämjdes vid att
se, hur svenska och danska historieskrivare var och en på
sitt håll skröto med sina förfäders krigiska bedrifter och
hetsade upp de bägge folken till hat mot varandra. Vad hade
väl svenskar och danskar i själva verket vunnit genom att
bekriga varandra? frågade han. Jo »skada och fördärv hava
båda parterna haft. Därför vore det bättre att berömma
sig av frid än av örlig1». Och de konungar, som arbetat för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
