Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det var rätt svarat. Riksrådet Ture Jöndöon (av ätten
Tre roöor) och hans parti sade, att de icke kunde förstå
annat, än att det var i det närmaste rätt svarat. Då brast
Gustavs tålamod. ’På sådana villkor’, sade han, ’har icke
jag lust att vara er konung. Ett helt annat svar hade jag
väntat mig av er. Nu förundrar det mig icke, att allmogen
är galen och olydig (se sid. 92), ty jag ser, vilka sköna
till-skyndare (uppviglare) de har. Får de inte regn, så skyller
de på mig; får de inte solsken, så gör de likaså. Hur
mycket jag än arbetar på ert bästa, så har jag ingen annan lön
att vänta, än att ni gärna skulle vilja se yxan sitta i huvudet
på mig, fast ingen törs hålla i skaftet. Tag därför vem ni vill
till konung, och betala mig, vad jag har kostat på riket av
mina egna medel 1 Sedan vill jag draga min kos ut ur landet
och aldrig mer komma hit igen till detta mitt otacksamma
fädernesland.’
Mot slutet av talet brast konungen själv i bitter gråt och
ville icke tala ett ord mera med dem utan steg åt dörren och
gick till slottet. När nu konungen så började fälla tårar,
grät också största delen av folket med. Men de sutto alla
så försoffade (häpna och nedslagna), att de icke kommo till
någon förhandling den dagen. Ingen tordes heller tala något
högt. Emot aftonen skingrade de sig var och en till sitt
härbärge.
Dagen därefter kommo riksens ständer åter tillsammans
och skulle börja förhandla. Men de kunde inte komma någon
väg med sina överläggningar. Ty församlingen var så oenig,
att vad den ene föreslog, sade den andre emot. Tredje
dagen började köpmän och bönder skria och ropa mot
herrarna, sägande: ’Om ni vill fördärva oss, så vill vi nu med
konung Gustavs hjälp fördärva er.’»
Men även bland adeln fanns det många, som ställde
sig på Gustavs sida, och till sist beslöto ständerna att
bedja konungen att återtaga regeringen, så skulle man
gärna göra honom till viljes. Men de måste skicka bud
på bud till honom, innan han lät beveka sig. På fjärde
dagen trädde Gustav inför ständerna. »Då mottogs
han», berättar Peter Svart, »med sådan vördnad, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
