- Project Runeberg -  Sveriges historia för folkskolan. (11. uppl.) /
138

(1939-1940) Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Katolikerna jublade över hans fall såsom över en stor
seger, men för hela den protestantiska världen var det,
»som om plötsligt ett stjärnskott slocknat och allt åter höljts
i mörker». De förtrycktas hjälpare i nöden var borta.

Fallen var Sveriges störste konung, fallen Nordens
störste son. Ett snille var Gustav Adolf som statsman.
Ty han ägde ej blott en ovanlig förmåga att styra sitt eget
land väl. Han förstod även bättre än någon annan, vad
som skedde ute i stora världen, i andra länder. Därför
kunde han också gripa in i världshändelserna, när rätta
tiden var kommen. Som härförare är Gustav Adolf en av
de allra främsta i världshistorien. Men hans storhet
består dock främst däri, att han använde sina rika gåvor för
ett högt och ädelt mål. Det målet var att rädda
medmänniskor, som förtrycktes eller hotades med förtryck. Lika
innerligt som han gladde sig åt att kunna bistå de betryckta,
lika djupt sörjde han över att världen var så ond, att den
starkare blott med våld kunde skrämmas från att förtrycka
den svagare. Kriget betraktade han som ett ont, likaväl
som farsot och hungersnöd. »Kriget är», sade Gustav
Adolf, »icke en ström eller sjö utan ett hav av allt ont.»
Från krigsskådeplatsen i Tyskland inskärpte konungen hos
de hemmavarande prästerna: »Glöm icke att dagligen ringa
i klockorna för fridl» Efter sin största seger föll han en
tid i djupt svårmod vid tanken på alla de människoliv, som
segern kostat.

Sin varma fosterlandskärlek har Gustav Adolf bevisat i
handling. Han har ock uttalat den i dessa ord till sin vän
och medhjälpare Axel Oxenstierna: »Sveriges
majestät och Guds kyrka, som
därutin-nan vilar,1 äro väl värda, att man för
dem lider besvärligheter, ja själva
dö-d e n.»

Mera om Gustav Adolf se Lf st. 54.

1 Sveriges ära och höghet och den kristna kyrkan, som värnas av
Sveriges folk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:22:48 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/cgshff/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free