Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:1 Tiden t.o.m. 1660 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska regementen, som först kommo fram, störtade sig
genast mot danskarna. Då hördes plötsligt ute från isen
ett ångestskri. Havet hade öppnat sig, och två skvadroner,
människor och hästar, sjönko i djupet. De andra
trupperna, som ej kommit över, hejdade sig . . . Skulle det gå så
med dem också? •—- Då skyndade Karl Gustav, som
kommit över, tillbaka ända till kanten av vaken med fara för
eget liv. H^n ropade till sina män att hålla sig lugna. De
lydde honom, och i spridd ordning kommo de nu alla över.
Snart voro
danskarna på Fyen slagna
och hela ön intagen.
Men den farligaste
delen av svenskarnas
företag återstod,
nämligen att komma över
Stora Bält. Ty
målet var Köpenhamn.
Konungen lät sin
adjutant den djärve och
duktige Erik Dahlberg
undersöka isen.
Dahlberg återkom med
försäkran, att den bar.1
Då slog konungen i
förtjusning ihop
händerna och utropade:
vid på god svenskal»
Redan samma natt satte sig hären i marsch mot
Langeland. Det medföljande franska sändebudet
säger i sin beskrivning: »Det var någonting
förskräckligt att tåga om natten över detta tillfrusna hav.
Trampet av hästarna hade tinat upp snön, så att vattnet
stod en halv meter högt på isen. Vart ögonblick måste
man frukta att på något ställe finna havet öppet.» Men
tåget gick lyckligt över L å 1 a n d och F alster
till Själlands sydspets.
65.
Karl X Gudtav. Kopparstick efter
målning av Ehrenstrahl.
»Nu, bror Fredrik2, ska vi talas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
