- Project Runeberg -  Sveriges historia för folkskolan. (11. uppl.) /
225

(1939-1940) Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

berättas t. ex. om en socken, att det fanns tolv stycken
krogar där. Följden blev, att »ingen fick gagn av sin
dräng om måndagen, ty den dagen behövde han för att
sova ruset av sig».

Bönderna kunde nu alls icke fatta, varför de inte skulle
få bränna sin egen spannmål. Därför brände de i smyg.
Följden blev rättegångar med fängelsestraff eller dryga
böter. Då rotade sig
allmogen tillsammans i
stora hopar och brände på
undangömda ställen i
skogarna. Vågade sig
kronobetjäningen dit, så
blev det blodiga slags-

mal, som ibland kostade 85 bovekipage från Adolf Fredrikö och
människoliv. I somliga Gudtav III:ö dagar.

trakter utarmades
allmogen genom böterna för olovlig brännvinsbränning.

Så hade kronobrännerierna vållat ännu större
fördärv än husbehovsbränningen. Och i stället för att ge
kronan guld medförde de stora förluster. Slutligen
måste de nedläggas. Men då hade de kostat konungen
hans folkgunst. Mot slutet av 1770-talet visade sig
tydliga tecken till att lyckans tid var svunnen för Gustav.

Brännvinsfrågan bar dock ej ensam skulden. Gustavs
nöjeslystnad och dyrbara utrikes resor gjorde inget
gott intryck på hans fattiga svenska folk. De granna
hovfesterna kostade mycket pengar och voro inget gott
föredöme för hans undersåtar. De påminde alltför
mycket om Kristinas tid.

Obefogat missnöje. Delvis var emellertid missnöjet
mot Gustav av det slag, som nästan alltid följer med
reformer. De, som därigenom förlora gamla förmåner,
upphäva klagoskrin över »de nya påfunden». Isynnerhet
klagade adelsmännen. De kunde aldrig förlåta
konungen, att han hade minskat adelns forna makt på riks-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:32:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cgshff/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free