Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förrädare, som voro mutade med ryskt guld. De
arbetade med alla upptänkliga medel på att »befria» Finland
från Sverige. De lyckades också till slut övertala
Cron-stedt att överlämna fästningen åt ryssarna. Tsaren
hade även givit honom löfte om en tryggad framtid i
Ryssland.
Så gav sig det stolta Sveaborg vid den tid, då isen
började gå upp och undsättning alltså snart kunde väntas från
Sverige. Det gav sig åt en fiende, som ej var talrikare
än dess egen besättning. Det gav sig, fast det ännu
fanns gott om livsmedel och 60 skott per kanon. Och
med fästningen följde den dyrbara svenska
skärgårdsflottan, som låg i Sveaborgs hamn. Fast Cronstedt hade
fått befallning att bränna den i händelse av
kapitulation, överlämnade han den oskadd åt fienden.
Manskapet knotade högljutt, ja, grät av harm vid
underrättelsen om kapitulationen. Och bland de yngre
officerarna höllos rådplägningar om resning mot
kommendanten. Men här fanns ej den man, som kunde »rycka till sig
händelsernas roder». Så måste Finlands försvarare
utrymma sitt starkaste värn. För sista gången sänktes den
blågula flaggan på Sveaborgs torn, och den ryska örnen
flög upp på dess plats . . .
Sommarfälttåget. Trots Sveaborgs förlust syntes det
ej alldeles omöjligt för de våra att återvinna, vad
ryssarna tagit. Adlercreutz och den käcke von Döbeln drevo
ryssarna söder ut under flera segrar. Och borta i
Savolaks obygder med dess tusende vikar och näs
utförde Sandels nästan otroliga bedrifter. Men Finlands
egen armé var för svag att ensam driva fienden ur landet.
Om det bara ville komma hjälp från moderlandetl Men
sommaren gick, och ingen hjälp hördes av. Gustav Adolf
hade nämligen planer på att erövra Norge från
Danmark. Först när detta försök hade misslyckats, sände
konungen hjälp till Finland. Men nu kommo våldsamma
höststormar, som skingrade och krossade
landstignings-flottorna. Finlands öde var beseglat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
