Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kyrkoherde i ett pastorat några mil från Lund
började han sin stora strid mot brännvinet. Den
söndag, då han höll sin inträdespredikan i församlingen,
stod kyrkan nästan tom. Klockaren låg drucken och
sov i sakristian. Dryckenskap med dess följder
slöhet och grova brott •—’ se där de tavlor ur livet, som
kyrkoherden fick skåda, när han vandrade omkring
bland sina församlingsbor. Mer än en av de försupna
stackare, som ströko omkring i socknen, hade en gång
varit välbärgade bönder. Men brännvinet hade
förstört både dem och deras hem.
Här grep den unge kyrkoherden in »med Elias anda
och kraft», såsom en av hans samtida uttryckte sig.
Han icke blott predikade utan besökte också sina
sockenbor i hemmen. Där slog han sig i samspråk med dem
och lärde dem, hur de skulle bättre odla sin jord och
sköta hela sin hushållning. Men när han ville uträtta
något gott, mötte han alltid samma fiende: brännvinet.
Och kampen blev hård. De värsta drinkarna beslöto
till och med i sin förbittring flera gånger att taga den
djärve prästens liv. Men i den avgörande stunden var
det ingen, som hade mod att lyfta sin hand mot den
väldige mannen. Och Wieselgren gav sig ej, förrän han
hade omskapat sina sockenbor till nyktra och dugliga
medborgare.1
Outtröttlig var Wieselgren i att resa omkring och
hålla nykterhetspredikningar. Och de hade den
verkan, att nykterhetsrörelsen småningom utbredde sig
över hela landet och nykterhetsföreningar bildades litet
varstädes. Flera av Sveriges främsta män slöto sig till
den nya rörelsen, bland dem tronföljaren, sedermera
konung Oökar I. Vid hans sida stodo två sådana
vetenskapliga stormän som Sveriges främste kemist, BerzeLiuö
(se sid. 273), och den ansedde läkaren Hum. Huss
gjorde bl. a. vetenskapliga undersökningar om hur
superiet inverkar på kroppens organ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
