Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I:2 Tiden från 1660 till våra dagar jämte den världshistoriska bakgrunden till Sveriges historia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihet. De kunna också sälja gods och gårdar, när
drömmen ropar i deras öron de underbara maningsorden: »Till
Jerusalem, Guds heliga stadl»
Och så berättas den gripande sannsagan om hur en
religiös väckelse går fram över en av de stora
dalasocknarna, och hur flera av bygdens folk överge sina hem
och vandra ut på det långa pilgrimståget till Jerusalem.
Många andra sagor har Selma Lagerlöf förtäljt för
stora och små. I »Nils Holgerssons resa» har hon givit
Sveriges barn målande bilder av det långa landet med
de djupa skogarna, de röda stugorna och de brusande
älvarna.1
Fröding har besjungit Värmlands fagra, omväxlande
natur och tecknat många humoristiska bilder ur folklivet.
Sägner, som folket självt berättat under släktled efter
släktled, har han gjort till poesi. I hans dikter leva ännu
bergslagstrollen, och skogsfrun skymtar mellan tallarna,
skön men farlig. När man läser Frödings poesi, är
det, som om man hörde musik. Sådan klang, sådan
rytm är det i versen. En sådan verskonstnär som
Fröding har vår skönlitteratur ej haft sedan Bellmans
dagar.2
Fröding var Värmlands store sångare •—- Karlfeldt
heter Dalarnes störste skald. Bägge voro ypperliga
verskonstnärer. Bägge ägde de en mästerlig förmåga att
finna de ord och uttryck, som bäst passa för stämningen.
En äkta dalmas var Karlfeldt som diktare, en man av
samma virke som den »envise dalkarl», som han har givit
valspråket: »Fördärves jag platt, om jag viker en tuml»
Karlfeldt säger i en dikt, att han är »en jordson, stark
och härdig», och ur hans poesi stiger liksom en doft
av mark och mylla.3
1 Lf avd. 4, st. 19—20.
2 Lf avd. 4, st. 21—22.
3 Lf st. 42; avd. 4, st. 23—24. — Valda stycken av yngre svenska
författare se samma avd., st. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
