Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Limhamn ; Dess industriella och sociala utveckling I - Kommunikationer: Sjöfart, Hamn och Järnväg m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppvuxit efter hamnens tillkomst. Genom Malmö-Limhamns järnväg
står hamnen i förbindelse med landets järnvägsnät och inom
hamnområdet finnas 4 kilometer normalspår. Hela hamnområdet har en areal
af 60 hektar, af hvilka 1/3 utgöres af 6 meter djupa bassänger.
Hamngatorna, som begagnas för tillfälliga upplag af varor, utgöra 7 hektar.
Vågbrytaren är öfver en kilometer lång och kajernas sammanlagda längd
nära 3 kilometer. Denna hamn hålles nästan fullkomligt isfri i följd
af den strida strömmen därigenom. Det från början anspråkslösa
aktiekapitalet, hvars aktier nästan uteslutande äges af Skånska Cementaktiebolaget,
har tiodubblats, och det hela är en millionaffär. Hamnafgifterna
uppgingo 1889 till cirka 9,365 kr, och år 1905 till 37,544 kr.
Inom hamnområdet finnas ännu till salu en areal af cirka 14 hektar,
som lämpar sig förträffligt för industriella företag. Att Limhamn i mer
än ett afseende är en lämplig plats för industrier och fabriksverksamhet
framgår dels af dess läge vid sundet midt för Köpenhamns frihamn,
dels af den lifliga samfärdseln med Malmö genom Malmö-Limhamns
järnväg, som äger god tillgång på rullande materiel, samt slutligen den
rikliga tillgången på tomter, lämpliga för egna hem åt arbetspersonalen.
Tullstation för tullfria varor finnes i Limhamn sedan 1875.
Samtidigt med hamnbyggnadernas pågående gjorde sig äfven
behofvet af förbättrad landkommunikation gällande, behofvet af
järnvägsförbindelse med Malmö. Man kan säga, att både hamnen och
järnvägen framdrifvits af kalkindustriens utvidgning. Den 10 jannuari 1887
hölls å Malmö börs ett första möte att dryfta denna järnvägsfråga.
Tvänne linier för den nya järnvägen voro föreslagna, dels den nuvarande
sjölinien eller en högre upp belägen landlinie. Vid ett allmänt möte
den 28 sept. samma år bestämde man sig för sjölinien. Den 30 dec.
var det erforderliga minimikapitalet fullt och t. o. m. öfvertecknadt,
trots det att Malmö stad visat ringa intresse för saken. Den 12 jan.
1888 beslöt ändtligen dess stadsfullmäktige att teckna 10,000 kr. Det
uppstod sedermera strid om förläggandet af ändstationen i Malmö. Man
önskade från början få järnvägen framdragen antingen till den nuvarande
stationen vid Bagers plats eller intill den bredvid liggande
Malmö-Ystad-järnvägens ändstation. Ingendera lyckades, utan stationen måste
förläggas längre tillbaka på Förenade Kalkbränneriernas tomt å Malmö
västra hamnområde. Först 1897 kunde järnvägen framdragas till sin
nuvarande station. Som ofvan nämndes, föranledde den svåra stormen
julen 1902 banans upprifvande med flera månaders trafikhinder. För
närvarande är elektrisk drift påtänkt och med utsträckande af banan
utefter stranden. Kommunikationen utefter stranden ombesörjes för
närvarande genom Aktiebolaget Stranden meddelst en hästspårväg ut till
Strandbadet, som likaledes innehafves af samma bolag. Cementaktiebolagets
2 ½ kilometer långa förbindelse med kalkbrotten är förut omnämndt.
Ett projekt att förmedla samfärdsel med Malmö genom en elektrisk
spårväg förefinnes äfven. Denna väg skulle då läggas högre upp,
ungefär så som var föreslaget för järnvägens s. k. landlinie.
Malmö-Limhamns järnvägsföretag har utvecklat sig till en god
affär. 1890 var resandenas antal pr året 118,611, år 1905 603,638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
