Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Torkan.—En svensk-amerikan.—En nysvensk.—Ett svensk-amerikanskt hem.—Orlofssedeln.—Gamle valsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäljas, tillgången blef större än efterfrågan och i
följd häraf priserna de lägsta möjliga.
Hästarne släpptes lösa och fingo ta’ sig fram
bäst de kunde.
Vattnet i brunnarne hotade att tryta och framtiden
syntes mycket mörk.
Lyckliga de farmare, som i sina bingar ägde
något kvar af fjolårets skörd; men de voro
beklagligtvis ytterst få.
Många svenska farmare, hvilka valt detta så
rika prärieland för att här bygga och bo, började
tvifla på sin egen omdömesförmåga och önskade sig
tillbaka till skogstrakterna i Michigan, Wisconsin
och Minnesota, och de, som kommo direkte från
Sverige, sågo i detta nya land endast gäckade
förhoppningar.
De däremot, hvilka redan en längre tid brukat
slättlandet och lärt känna klimat och jordmån, visste
väl hurusom ett annat år, under normala förhållanden,
skulle regn och solsken ställa allt åter till
rätta.
Det var hos dessa äldre män man nu sökte
tröst. De hade varit med om sådant förr, och de
funnos, som uthärdat “gräshoppeåret”—’74.
En af dessa äldre var Månson i “sjua [1],” hvars
farm var belägen några mil från en liten svensk
småstad eller kyrkby i Nebraska. Redan på femtio-talet
hade han kommit hit till Amerika, detta så
beprisade fast okända land, och han hade nu hunnit
göra sig fullt förtrogen med nybyggarelifvets
många fordringar så väl som det nya landets
möjligheter. Nils Månson var en äkta svensk-amerikan
och stolt däröfver. Ingen vågade i hans närvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
